Det är kallt. Trots att elementet är kokhet så verkar det inte som värmen sprider sig i rummet. Jag ser antagligen lite lustig ut också, alldeles in virad i filtar- bara huvudet sticker upp. Det är inte "kallt jag dör kallt" men det är precis som jag inte får upp värmen ordentligt.
Sen så längtar jag hem. Hem till en öppen spis och varma famnar. Det är precis som när man väl börjat tänka på det så går det inte att sluta. Det blir så lätt ensamt. Det spelar igen roll att jag var hemma i helgen. Att jag var överöst men kärlek. Jag känner mig ensam nu.
Det är det svåraste med att flytta hemifrån. Det är inte att diska, att laga mat, att tvätta, städa, handla. Nej det är att inte kunna få den där kramen precis när man behöver den. Och jag behöver den nu.
