Min fina vän, min fina vän. Du skriver precis sådant jag känner. Därför vill jag gärna dela med mig av (det långa) inlägget som Sofia Skoglund skrev idag. Vill ni läsa mer av henne gör ni det på hennes blogg: www.sofiaskoglund.blogspot.se/
Såhär skriver hon:
"Ola Salos tolkning av Love Antells låt Du växer upp i lördagens Så mycket bättre gav mig gåshud. Jag är medveten om att jag är naiv. I min värld är alla människor värda lika mycket. Hudfärg är något ytligt, något du själv inte råder över. Kultur är något du växer upp i, tar del av och såklart formas av. Religion är en uppfattning du har, något du precis som kultur formas av. Varken hudfärg, kultur eller religion är något som utgör skäl för att bli kränkt. Åtminstone inte i min naiva värld.
På min sexårsavdelning jobbade Inga-Lill. Hon hade skrivit en bok där man på en sida kunde läsa "tänk om alla killar hette Peter" och på nästa "tänk om alla tjejer hette Lisa" och på nästa "tänk om alla hade lockigt hår" och så vidare. Boken satte perspektiv på hur tråkigt det skulle vara och hur negativt det skulle påverka oss om alla var likadana. Denna bok, och Ing-Lills fantastiska värme, formade min naiva bubbla. Och de flyktingfamiljer jag mött under min uppväxt. Den peruanska familjen som satt barnvakt till mig och min lillasyster. Mamma och pappa berättade att föräldrarna suttit i fängelse och deras barn blev ensamma. När jag blev äldre fick jag höra att föräldrarna blivit torterade i fängelset. Denna familj som jag delat måltider med. De har hjälpt mig med läxorna och jag dem med svenskan. Det är bara ett exempel på en av alla de flyktingfamiljer som varit med och påverkat min naiva bubbla. Deras hudfärg, kultur och religion har inte kränkt mig och inte utgjort skäl för mig att kränka dem. Deras hudfärg, kultur och religion har berikat mig.
En annan familj jag växte upp med flydde från folkmordet i Rwanda. En mamma med sina barn. De blev som extra syskon för mig. De fick uppehållstillstånd och vi firade, det var en stor fest. Jag, ett barn, var så tacksam över Sveriges generositet. För mig var det självklart att ta emot de som behövde tas emot. Öppna vårt hem och bjuda på vårt land och dela vår trygghet.
Ni vet hur såpbubblor är. Man blåser upp dem, beundrar hur vackra de är, ser när de stiger, de växer, och man vet att snart, alldeles strax, så spricker bubblan. Det känns som att jag står och tittar på min naiva bubbla, med vetskapen om att den alldeles strax spricker. Sverigedemokraterna fällde regeringens budget. De försöker få det extra valet att bli en folkomröstning om invandring. De skriver motioner om att de aktivt vill skilja på människor och människor, vilket jag bloggat om tidigare. Min naiva bubbla spricker för att ett parti i Sveriges riksdag vill skilja på människor utefter deras hudfärg, kultur och religion.
Men jag tänker inte låta ett gäng stora egon spräcka min bubbla. Visst, på ett sätt är den redan spräckt. Jag har insett att alla människor inte vill alla andra väl. Att det finns människor som hellre klappar sig själva på bröstet och är elaka mot andra människor. Men jag tänker låta min bubbla växa. Aldrig sluta kämpa för att fler ska få se min bubbla och försöka övertyga folk om att alla ska få vara med. Att visa att hudfärg, kultur och religion inte spelar någon roll.
Finns det då folk i min omgivning som jag behöver övertala? Vad jag vet känner jag bara en person som röstat på SD. Men jag vet att var fjärde person i Örkelljunga röstade på SD. Logiskt sett borde jag alltså känna fler än en. Folk jag handlar i samma affärer som när jag är hos mamma och pappa. De jag åker buss med. Var fjärde person.
Jag tror att media måste sluta ge SD oförtjänt mycket mediautrymme. Kan inte media fokusera på de 87% av riksdagspartierna som inte är främlingsfientliga? Jag förstår att det till största delen handlar om antal klick och antal sålda lösnummer. Men jag är samtidigt rädd. Rädd för att den 22 mars ska bli en svart dag i vår demokrati. Att SD ska få ännu fler röster. Medias bevakning av SD gör att det är lätt att tro att det ska bli en folkomröstning om invandringen. Det ska det inte bli. Vi ska rösta om vilka som ska styra Sverige. Inget annat. Men jag är rädd att det ska komma en dag då SD har blivit ännu större, vilket får till följd att riksdagen aktivt skiljer på folk och folk. Så jag vädjar till redaktörer över hela landet att sluta skriva spaltmeter efter spaltmeter om rasisterna i vår riksdag. För jag hoppas så innerligt att inte inte ska komma en dag då antal klick och sålda löpnummer blir viktigare än människans lika värde.
För visst är SD rasister. Deras fasad säger något annat, men det går gång på gång att läsa uttalanden och lyssna till SD:are som har rasistiska budskap. "Ja, men jag är lastbilschaufför och vill inte att utländska chaufförer ska ta mina jobb". Det förstår jag också. Men frågan är om SD:s väljare verkligen förstår att dagens flyktingsituation i världen inte liknar något vi tidigare sett. 39 miljoner människor på flykt. De flyr inte frivilligt. De har inget hem att återvända till efter kriget "har dragit förbi". De behöver generösa medmänniskor och delad trygghet. Jag tycker att vi måste lösa integrationen i Sverige, men det är inte en fråga om att stänga gränser eller begränsa invandringen. Det är en fråga om kämpaglöd och vilja att låta fler ta del av fantastiska Sverige.
En annan del av min naiva bubbla har mina föräldrar bidragit till. Pappa som arbetat i krigszoner. Kommit hem och berättat om förtvivlan och hemskheter. När jag har blivit äldre har jag fått höra mer, och det som människor i krig utsätts för är en sådan fruktansvärd grymhet så jag inte tänker skriva om det här. Men med den vetskapen blir det så självklart att man inte kan återvända hem när kriget har dragit förbi.
För att förhindra att min bubbla spricker vägrar jag dansa efter SD:s pipa. 87% av riksdagen ska inte kunna vara marionetter i SD:s teater. De ska sätta ner foten och visa vägen Sverige ska gå. Den medmänskliga vägen. Och det är inget val om invandring den 22 mars. Det är ett val om skola, vård, finanser och allting annat. Visst är invandringen en viktig fråga, för vi har aldrig haft så många människor på flykt tidigare. Men det är inte en folkomröstning om invandring.
"Du predikar för de redan frälsta" kanske är din reaktion på detta långa inlägg. Må så vara. Tycker du nu att inlägget är bra så sprid det då. Så att var fjärde person i Örkelljunga får läsa det. Jag tänker inte sitta här och spräcka små SD-bubblor, det finns det skickliga debattörer och forskare som har fullt upp med i media. För visst är det så, att SD är en bubbla som jag ser stiga mot skyn. Och till skillnad från såpbubblorna som man hoppas aldrig ska spricka så önskar jag så innerligt att denna bubbla ska spricka. För ingen människa förtjänar att dömas efter hudfärg, kultur eller religion. Det är rasism.
På min sexårsavdelning jobbade Inga-Lill. Hon hade skrivit en bok där man på en sida kunde läsa "tänk om alla killar hette Peter" och på nästa "tänk om alla tjejer hette Lisa" och på nästa "tänk om alla hade lockigt hår" och så vidare. Boken satte perspektiv på hur tråkigt det skulle vara och hur negativt det skulle påverka oss om alla var likadana. Denna bok, och Ing-Lills fantastiska värme, formade min naiva bubbla. Och de flyktingfamiljer jag mött under min uppväxt. Den peruanska familjen som satt barnvakt till mig och min lillasyster. Mamma och pappa berättade att föräldrarna suttit i fängelse och deras barn blev ensamma. När jag blev äldre fick jag höra att föräldrarna blivit torterade i fängelset. Denna familj som jag delat måltider med. De har hjälpt mig med läxorna och jag dem med svenskan. Det är bara ett exempel på en av alla de flyktingfamiljer som varit med och påverkat min naiva bubbla. Deras hudfärg, kultur och religion har inte kränkt mig och inte utgjort skäl för mig att kränka dem. Deras hudfärg, kultur och religion har berikat mig.
En annan familj jag växte upp med flydde från folkmordet i Rwanda. En mamma med sina barn. De blev som extra syskon för mig. De fick uppehållstillstånd och vi firade, det var en stor fest. Jag, ett barn, var så tacksam över Sveriges generositet. För mig var det självklart att ta emot de som behövde tas emot. Öppna vårt hem och bjuda på vårt land och dela vår trygghet.
Ni vet hur såpbubblor är. Man blåser upp dem, beundrar hur vackra de är, ser när de stiger, de växer, och man vet att snart, alldeles strax, så spricker bubblan. Det känns som att jag står och tittar på min naiva bubbla, med vetskapen om att den alldeles strax spricker. Sverigedemokraterna fällde regeringens budget. De försöker få det extra valet att bli en folkomröstning om invandring. De skriver motioner om att de aktivt vill skilja på människor och människor, vilket jag bloggat om tidigare. Min naiva bubbla spricker för att ett parti i Sveriges riksdag vill skilja på människor utefter deras hudfärg, kultur och religion.
Men jag tänker inte låta ett gäng stora egon spräcka min bubbla. Visst, på ett sätt är den redan spräckt. Jag har insett att alla människor inte vill alla andra väl. Att det finns människor som hellre klappar sig själva på bröstet och är elaka mot andra människor. Men jag tänker låta min bubbla växa. Aldrig sluta kämpa för att fler ska få se min bubbla och försöka övertyga folk om att alla ska få vara med. Att visa att hudfärg, kultur och religion inte spelar någon roll.
Finns det då folk i min omgivning som jag behöver övertala? Vad jag vet känner jag bara en person som röstat på SD. Men jag vet att var fjärde person i Örkelljunga röstade på SD. Logiskt sett borde jag alltså känna fler än en. Folk jag handlar i samma affärer som när jag är hos mamma och pappa. De jag åker buss med. Var fjärde person.
Jag tror att media måste sluta ge SD oförtjänt mycket mediautrymme. Kan inte media fokusera på de 87% av riksdagspartierna som inte är främlingsfientliga? Jag förstår att det till största delen handlar om antal klick och antal sålda lösnummer. Men jag är samtidigt rädd. Rädd för att den 22 mars ska bli en svart dag i vår demokrati. Att SD ska få ännu fler röster. Medias bevakning av SD gör att det är lätt att tro att det ska bli en folkomröstning om invandringen. Det ska det inte bli. Vi ska rösta om vilka som ska styra Sverige. Inget annat. Men jag är rädd att det ska komma en dag då SD har blivit ännu större, vilket får till följd att riksdagen aktivt skiljer på folk och folk. Så jag vädjar till redaktörer över hela landet att sluta skriva spaltmeter efter spaltmeter om rasisterna i vår riksdag. För jag hoppas så innerligt att inte inte ska komma en dag då antal klick och sålda löpnummer blir viktigare än människans lika värde.
För visst är SD rasister. Deras fasad säger något annat, men det går gång på gång att läsa uttalanden och lyssna till SD:are som har rasistiska budskap. "Ja, men jag är lastbilschaufför och vill inte att utländska chaufförer ska ta mina jobb". Det förstår jag också. Men frågan är om SD:s väljare verkligen förstår att dagens flyktingsituation i världen inte liknar något vi tidigare sett. 39 miljoner människor på flykt. De flyr inte frivilligt. De har inget hem att återvända till efter kriget "har dragit förbi". De behöver generösa medmänniskor och delad trygghet. Jag tycker att vi måste lösa integrationen i Sverige, men det är inte en fråga om att stänga gränser eller begränsa invandringen. Det är en fråga om kämpaglöd och vilja att låta fler ta del av fantastiska Sverige.
En annan del av min naiva bubbla har mina föräldrar bidragit till. Pappa som arbetat i krigszoner. Kommit hem och berättat om förtvivlan och hemskheter. När jag har blivit äldre har jag fått höra mer, och det som människor i krig utsätts för är en sådan fruktansvärd grymhet så jag inte tänker skriva om det här. Men med den vetskapen blir det så självklart att man inte kan återvända hem när kriget har dragit förbi.
För att förhindra att min bubbla spricker vägrar jag dansa efter SD:s pipa. 87% av riksdagen ska inte kunna vara marionetter i SD:s teater. De ska sätta ner foten och visa vägen Sverige ska gå. Den medmänskliga vägen. Och det är inget val om invandring den 22 mars. Det är ett val om skola, vård, finanser och allting annat. Visst är invandringen en viktig fråga, för vi har aldrig haft så många människor på flykt tidigare. Men det är inte en folkomröstning om invandring.
"Du predikar för de redan frälsta" kanske är din reaktion på detta långa inlägg. Må så vara. Tycker du nu att inlägget är bra så sprid det då. Så att var fjärde person i Örkelljunga får läsa det. Jag tänker inte sitta här och spräcka små SD-bubblor, det finns det skickliga debattörer och forskare som har fullt upp med i media. För visst är det så, att SD är en bubbla som jag ser stiga mot skyn. Och till skillnad från såpbubblorna som man hoppas aldrig ska spricka så önskar jag så innerligt att denna bubbla ska spricka. För ingen människa förtjänar att dömas efter hudfärg, kultur eller religion. Det är rasism.
Du växer upp till slut
Och ser igenom allihop
Du växer upp och gråter ut
Man vänjer sig aldrig vid att växa upp"
Kommentera